Avansert søk

Eitt treff

Bokmålsordboka

Nynorskordboka 18 oppslagsord

nordmann

substantiv hankjønn

Opphav

opphavleg ‘person frå Norden, nordbu’

Tyding og bruk

  1. person som høyrer heime i eller er frå Noreg
    Døme
    • nordmenn og svenskar;
    • ein god nordmann
  2. om eldre forhold: person nordanfrå eller vestanfrå

Ola

substantiv hankjønn

Opphav

av namnet Olav; norrønt Ólafr

Tyding og bruk

typisk nordmann;
jamfør Kari
Døme
  • det er mange Olaer og Karier som ynskjer seg til Syden denne sommaren

Faste uttrykk

  • Ola Dunk
    godtruande og klossete nordmann
    • Ola Dunk slår til på det første og beste tilbodet han får
  • Ola nordmann
    typisk nordmann (som representant for heile folket);
    gjennomsnittsnordmannen
    • Ola nordmann bruker meir pengar på daglegvarer
  • Ola soldat
    typisk norsk soldat
    • Ola soldat er for dårleg trent

Ola nordmann

Tyding og bruk

typisk nordmann (som representant for heile folket);
gjennomsnittsnordmannen;
Sjå: Ola
Døme
  • Ola nordmann bruker meir pengar på daglegvarer

Ola Dunk

Tyding og bruk

godtruande og klossete nordmann;
Sjå: Ola
Døme
  • Ola Dunk slår til på det første og beste tilbodet han får

Kari

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

typisk norsk kvinne;
jamfør Ola
Døme
  • ha ein litt meir eksotisk utsjånad enn Kariar flest

Faste uttrykk

  • Kari nordmann
    gjennomsnittleg, typisk norsk kvinne;
    jamfør Ola nordmann
    • Kari nordmann er flink til å kome seg ut i det grøne

nordbagge

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør bagge

Tyding og bruk

  1. (svensk) utnamn på nordmann

gjennomsnittsnordmann

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

nordmann som har vanlege, gjennomsnittlege eigenskapar
Døme
  • gjennomsnittsnordmannen har det økonomisk bra

noregsrekord

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

særleg i idrett: beste godkjende resultat nokon nordmann har fått i ei grein
Døme
  • ha noregsrekorden i tresteg;
  • setje noregsrekord på 400 m

normannafolk

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt norðmaðr ‘nordmann’

Tyding og bruk

brukt poetisk, i bunden form eintal: det norske folket

normannar

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk, frå germansk; same opphav som nordmann

Tyding og bruk

  1. nordisk viking som herja i Vest-Europa, særleg i Frankrike (og busette seg der)
  2. etterkomar etter nordiske vikingar i Normandie